Olycka

Igpr vid halvfem ringde F till avdelnigen där jag praktiserar.
Och berättar att Leo har tamlat på cykel på fritids och slagit upp ett jack i huvudet.

Jag grips av panik. Trodde inte jac skule reagera så som jag gjorde. Men jag lugnade mig ganska fort och organiserade upp allt.
Ringde M och berättade läget och sa åt han att han skulle hänta de andra små barnen.
Sen bytte jag om och sprang ner till akuten och väntade på F och Leo.

In på akuten.
Tvätta rent såret.
In i väntrum. Vänta en timme  in på behandlingsrum.
Vänta en timme till.
Tvätta rent såret. Klippa håret runtom. Vänta...
Bedöva. ONT!!!!
Fyyy vad han skrek!!!
Tvätta rent igen.
Sen skulle det sys. De pratade om att limma men det var så pass djupt att det var bättre att sy.
Läkaren börjar sy och Leo gallskriker!!!!! Jag såg ju varje sutur han satte och varje gång så skrek Leo. Så jag förståd ju att Leo kände. Var u te bedövad.

Så jag frågade läkaren om det kunde vara så att bedövningen inte tog.
Jo, så var det. Någonting med ph-värde pratade han om. Att det blandas på något vis. Att bedöva där är svårt. Jo tack!!!!! Och att de inte brukar bedöva när det ska sys så få stygn.
Så stackaren kände alltså varje grej.
Fyyyy vad han skrek. Stackars liten.
Han sjönk ner i min famn och sa "mamma jag vill hem"... Jag sa att det vill jag också men vi måste göra klart innan vi får lämna akuten.
Fy vad jag kände mig elak!!! Försäkte allt jag kunde för att få honom lugn.
Förklara vad som händer.
Varför bedövningen gjorde ont.
"såret ska sövas". Han förstod det. Men det gjorde ju sååå ont och han ville bara HEM.

När allt var klart lugnade han sig och fick tre saker av sjuksyster.
En tatuering, ett klistermärke och en snurra.
Nöjd kille.
Nöjd mamma.
Såå skönt när det var över.

Vi åkte hem, åt mat och sen bums i säng.

Han har en supersöt mössa på sig nu som håller förbandet på plats.