Den här veckan känns som hundra.
Känns som mina barn har varit borta jättelänge... Men.. De lämnades till pappan i måndags.
Nu vill jac bara sova.. Så det blir.måndag igen. Då kommer barnen tillbaka <3 <3 <3
Det jag genomgår idag är inget jag önskar min värsta fiende. Smärta, både fysiskt och psykiskt.
Men inga tårar. Är mest tomt.
Vill bara börja om nu.
Men det känns som man sitter fast. Var ska man börja?
Det känns som en låååång väg tills vi är där vi till slut vill.
Jag skiter i vilket just nu.
Bara den här dagen försvinner ur mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar