Usch. Jag är så arg. Arg hela tiden. Mest ledsen. Vill bara sova bort allt. Går det?

Ibland kommer det saker över en som gör att allt bara stannar upp. Jag önskar jag kunde vara hårdare och starkare så jag kunde skrika och sägs ifrån. Vad är problemet? Varför ser vissa människor inte problemet? Vissa borde skämmas. Tänk vad enkelt allt blir när någon annan tar allt ansvar. Jag gör gärna det tar ansvar. Det är så jag "jobbar". Det är naturligt för mig. Men tydligen inte för alla. Nä Fyfan! Nu rinner bägaren över snart...

Skit

Fyfan vad jag bara vill ha mina barn här JÄMT. Mår riktigt dåligt när de inte är här. Saknar dem så det gör ont. Är trött på att känna oro och att vara förbannad när de inte är här. Och så är jag arg över att jag aldrig kan släppa vissa tankar. Det är inte lätt. Men.. jag är kär. Och det håller mig uppe. Bajs.