Fyfan vad jag bara vill ha mina barn här JÄMT. Mår riktigt dåligt när de inte är här. Saknar dem så det gör ont.
Är trött på att känna oro och att vara förbannad när de inte är här.
Och så är jag arg över att jag aldrig kan släppa vissa tankar. Det är inte lätt.
Men.. jag är kär. Och det håller mig uppe.
Bajs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar